Militär MC-ordonnans: Kan vara ett oumbärligt stöd för polisen vid eftersök av förvunna personer

Polisen kan begära förstärkning från Försvarsmakten när en specifik specialkompetens krävs, och som MC-ordonnans är våra främsta uppgifter att spana, transportera material och förmedla information. Under några dygn i augusti var jag en del av ett stort sökpådrag utanför Robertsfors i Västerbotten, där en 80 årig kvinna försvunnit. Under många timmar dessa dagar körde jag genom varierande terräng – från villaområden till fäbodar ute i skogen, stigar djupt inne i skogen mm. Bilderna här visar hur jag tar mig fram i olika miljöer, alltid med fokus på att hitta den försvunne och att bidra till samhällets insats, till anhöriga som väntar på att få besked -vad har hänt?. Att vara en resurs för vårt samhälle har varit en självklarhet för mig sedan jag gjorde min militära grundutbildning för 28 år sedan. Att delta nu i eftersök känns därför som en naturlig förlängning av mitt engagemang. Min motorcykel, en Mc 258:a, är ett fantastiskt verktyg. Den är både tålig och smidig, perfekt anpassad för terrängkörning året om. Under vintermånaderna monteras skidor där fötterna normalt vilar, och den är enkel att underhålla och meka med om något skulle krångla. Uppgiften som MC-ordonnans ställer höga krav. Man måste hela tiden vara på alerten, både fysiskt och mentalt. Terrängen är ofta svår, och även de minsta hinder kan innebära livsfara för mig som förare. Det handlar om att ständigt göra riskbedömningar och aldrig ta några onödiga chanser. Vi är två stycken som samarbetar och följer varandra. Dessutom måste man vara förberedd på att kanske hitta en skadad eller avliden person när som helst – något som är svårt att hantera, eftersom det inte finns några färdiga lösningar på hur det är just där och då, eller facit för hur man ska reagera. Under sökinsatsen hade jag tät kontakt med en MC-polis som var ett ovärderligt stöd. Vi checkade av varandra hela tiden, var jag befann mig och vilket område jag skulle söka av härnäst. Att kunna prata i telefon medan jag körde visade sig vara ett stort hjälpmedel. Här finns också stor potential för vidareutveckling, där vi kan bli ännu bättre på att samordna och kommunicera under pågående insatser. Att delta i ett eftersök är krävande, men att få vara en del av en sådan viktig uppgift är en stor ära. Jag hoppas att min erfarenhet som MC-ordonnans kan inspirera fler att vilja bidra till samhällets säkerhet och välmående.

Jag vill också passa på att lyfta vår MC instruktör och tillika Kårchef i FMCK Umeå, Tomas Björk som uppmuntrar, driver, pushar, utmanar oss till att bli duktiga MC förare och ordonnanser. Han är tydlig med att träning ger färdighet och det är den färdigheten som behövs när det blir allvar som vid ex ett eftersök, det gäller ju att vi ska vara uthålliga över tid. Vi kan alltid bli ännu bättre på hur vi kör men också hur vi underhåller och sköter om vår motorcykel och oss själva.

Tomas Björk har fått oss att bli ett starkt gäng som nu regelbundet träffas på mek-kvällar där vi både umgås och har skoj men också lär oss av varandra.

Text och bilder Erik Olsson, FMCK Umeå

Bild 1. Erik Olsson FMCK Umeå mitt i ett villaområde i Norum

Bild 2. Här är de olika sökområden uppdelade i rutor.

Bild 3. Ett snabbt stopp i ungskog, för att ropa och lyssna efter något ljud från en person i nöd!

Bild 4. Här ser vi en logg var helikoptern har varit ute med sin värmekamera, de blåa sträcken är där den har sökt.

Bild 5. Här har jag kört så långt jag kan, stigen fortsätter in i en kraftig ungskog med sly och blöt myr. Jag går ca 100 meter vidare in i terrängen innan jag återvänder till min MC 258.

Bild 6. Här är min egen körlogg, denna GPX-fil ska mejlas in till polisens ledningscentral med jämna mellanrum.

Bild 7. Här kommer jag efter en skoterled, fantastisk fin körning i ljuvlig miljö, som min ordonnanskollega säger "Det inbjuder till glad och aktiv körstil" och det håller jag med honom om.

Bild 8. Här är det min kamrat Rebecka Tapper som får vänta på att jag plockar upp min MC 258 upp ur ett surhål.

Bild 9. En bild från min loggade körning, ibland går det att bara köra i gångfart där terrängen inte medger någon snabb åkning.

Bild 10. En oroligt fin skog att få passera igenom, vid försiktig körning så måste det vara ett tränat öga för att se våra försiktiga spår som vi lämnar efter oss. Inga skador utan bara att det syns i gräset att vi rullat förbi, att lite nertryckt men inget mer. Den här skogen inbjuder många personer att plocka bär och svamp. En högst sannolik plats att hitta en vilsen person som säkert är trött, hungrig och uttorkad och även kan vara skadad fysiskt av något slag

Bild 11. Här träffar jag och Rebecka Tapper vår egen vice kompanichef, för vårt hemvärnskompani 133, Patrik Andersson. Han har sin stuga i bakgrunden, så Patrik och Annika var två av de privatpersoner som vi träffade denna lördag.

Bild 12. Tråkigt slut på denna sökinsats, det är svårt att sätta sig in i hur svårt det ska vara för familjen i detta besked.

Så synd men känslan är att vi gjorde allt vad vi kunde.